Var är kyrkans ledarskap?

Införd i Knivstabygden 2010-07-28. I Kyrkans tidning nr. 9 2006, säger biskop Ragnar Persenius i Uppsala stift (dit vi i Knivsta tillhör): ”Mitt ideal som chef är ett samlande ledarskap som är tydligt”. Just det ja. Intrycket är som att ropa: ”Lyssna på mig, jag vill att alla ska gå i kyrkan, men inte ha kyrka så att den uppfattas kristen”. En öronbedövande majoritet anser att biskopen är ute i ogjort väder. Mitt intryck av biskopens uttalanden är att kyrkan håller på att fjolla ur fullständigt. Ok, vi skäms över vår nationalsång, Kungen nagelfars i minsta partikel och nu ska vi fly kyrkan. Med en sådan mission kommer Sverige att till slut styras av minoriteter. Ledarskap är inte att skämmas över sig själv. Ett fåtal antireligiösa familjer ska ju inte sabotera för den i särklass stora majoritet som vill behålla avslutningarna i kyrkan. Vad är då mitt förslag för Knivstas skolor och dess skolavslutningar? Jo följande:

Knivstas skolor skickar brev till alla elevers familjer och tala om att det kommer att hållas 2 skolavslutningar. En som kommer att ske i kyrkan och en helt avtrubbad i skolan. Vid den som sker i kyrkan kommer det att förekomma psalmsång, en präst kommer att prata och det blir en bön. Vid avslutningen i skolan kommer det att vara kliniskt fritt från religion. Låt föräldrarna välja genom att sätta ett kryss för den avslutning dem vill att deras barn ska deltaga i.

På det viset kan de 2-3 antireligiösa familjerna få sina barn beskyddade från religiös påverkan, resten kan få en fin högtidlig, minnesvärd och traditionell avslutning.

Jonas Dahlgren
Klassiskt kristen.