Motion om livstidsstraff.

Jag vill med denna motion föreslå några ändringar av brottsbalken, med avseende på livstidsstraffet.

Bakgrund.

Frihetsstraffet i egentlig mening började användas under 1570-talet i och med att Johan III genom nåd omvandlade dödsstraffet till livstids straffarbete. Med 1743 års lag blev frihetsstraffet en brottspåföljd. Frihetsstraffet som påföljd förekom i liten utsträckning och i bara några fall förekom livstidsstraff. Straffrätten mildrades under tidens gång genom ökad benådning. 1748 år slag ersattes 1864 med en ny lag. I modern efterkrigstid har livstidsstraffet i Sverige kommit att allt mindre tillämpas, följande tabell visar utvecklingen från 1960 tom. idag (det är främst de 2 senaste decennierna som bryter mönstret om minskade antal livstidsdomar):
60-tal: 26 st. livstidsdomar.
70-tal: 12
80-tal: 47
90-tal: 99
Idag: Hittills 160* personer, varav 155 män och 5 kvinnor. Den äldste är 79 år. Den yngste är 22 år (detta skrivs 2010).

Ökningen av dömda beror främst på dels att fler personer döms till livstidsstraff, dels att straffvärdena blivit längre. Idag är i princip samtliga av dessa dömda för mord. Tidsbestämningen har länge, med vissa undantag, legat kring 14-16 år för livstidsstraff; sedan mitten av 90-talet har straffet tidsbestämts till 18-25 år. Det kan göras en indelning av detta straff i faktisk och formell del. Faktiskt straff ska vara livstid, men formellt straff är således runt 18-25 år. Ingen dömd fånge i Sverige sitter hela livet i fängelse. Livstids fängelse kan endast dömas till om man fyllt 21 år.

Mest kända livstidsdömda i Sverige är Mattias Flink, Malexander-mördarna Tony Olsson, Andreas Axelsson, och Jackie Arklöv. Fadimes pappa Rahmi Sahindal har också dömts till livstid (Tomas Quick är inte livstidsdömd utan föremål för rättspsykiatrisk slutenvård). Pga. 7 kap. 21 § Sekretesslagen (1980:100) fick jag inte veta domen mot dessa som dödade sina bebisar genom att frysa in dem. Dock är livstidsdomar inte alltför otänkbar.

Lagrum.

Livstidsdomar kan utdömas i ett 15-tal brott i fredstid och ytterligare ung. lika många i krigstid. Det är alltså många lagrum som inrymmer livstidsstraff i påföljd, och av dessa nämner jag de mer kända: 3 kap. Brottsbalken inrymmer livstidsstraff för handlingar om brott mot liv och hälsa. Dråp kan dock aldrig ge livstid. 4 kap. Brottsbalken handlar om människorov. 19 kap 3 § om brott mot rikets säkerhet. Där kan det bli livstid om man döms för högförräderi eller gjort sig skyldig för trolöshet vid förhandlingar med främmande makt.
6 § samma kap. berör grovt spioneri.

Förslag till ändringar.

Livstidsdömda fångar kan utdömas för ett 15-tal brott i fredstid och för ytterligare ungefär lika många i krigstid. Enligt 29 kapitlet 7 § brottsbalken får ingen dömas till fängelse på livstid för brott begångna innan 21 års ålder. Detta skulle jag vilja ändra till straffmyndighetsåldern 15 år, för barn är mer vilda nuförtiden.

Vidare anser jag att det faktiska straffet egentligen ingen livstidsdom, utan endast mäter över 18-25 år. I Sverige kan man bli dömd till livstids fängelse. Med det menas att fängelsestraffet inte är tidsbestämt. Efter 10 år kan man..håll i er…ansöka om att få straffet tidsbestämt. Det längsta tidsbestämda straffet hittills är 30 år. Om det ska heta livstidsdom, bör det därför vara betydligt längre straffskala. Jag presenterar därför en straffskala på upp till 50 år som då ska bli den faktiska livstiden. Den formella bör lämpligtvis inte ligga under 25 år i snitt. Livstidstraffet vid krigstillstånd och ockupation bör fastslås till faktiska 100 år där ingen formell mätskala kommer på tal (är det krig så är det). I praktiken innebär detta att skulle Malexander-morden på poliser för några år sedan inträffat under krigstillstånd, hade de nu dömda enligt mitt förslag först avverkat 100 år innan frigivning kunnat bli aktuell. Ingen nåd som under ockupation och krigstillstånd gjort sin brottsgärning, ska kunna bli aktuell för tidigare frigivning. Finansieringen av att hålla fångarna längre i fängelse, erhålles genom att man gör kvaliteten i dagens anstalter diminutiv. Fångarna får finna sig i koja istället för slott. Gå från lyxmiddagar till vatten och bovete-limpa. Jag är en fiffig man.

Frigivning.

Den enda möjligheten att bli frigiven från livstidsstraff är att få benådning av regeringen. Nådebesluten är inte motiverade, vilket innebär svårigheter både för dömda och Kriminalvården att bedöma vad som krävs för att ett straff ska tidsbestämmas. Här önskar jag också en ändring, eftersom det just nu är svårt för Kriminalvården att formulera ett åtgärdsprogram den dag det är aktuellt för frigivning. Nådebesluten bör meddelas både skriftligt och muntligt.

Innan frigivningsprövning ska kunna ske, måste domstolen idag i samband med livstidsdomen ange en minsta tid av straff som först måste verkställas. Jag anser att den dömde inte ska ha möjlighet till rättsligt bistånd i form av offentlig försvarare vid prövning (statens budget är nog ansträngd som det är, som centervän är detta angeläget anser jag). Prövotiden efter villkorlig frigivning föreslår jag till minst 20 år. Ibland kan det finnas ett särskilt behov av kontroll av den frigivne av övervakare. Jag tycker att övervakningstiden ALLTID ska uppgå till minst 10 år, istället för det normala 1 år som gäller frigivning från livstidsstraff idag.

För närvarande gäller att om en livstidsdömd har begått annat brott före livstidsdomen, eller begår nytt brott efter domen men innan påföljden löpt ut, får rätten förorda att den tidigare utdömda påföljden ska gälla även det nya brottet. Det är synnerligen rimligt. I den situationen att den dömde gör sig skyldig till ny brottslighet under prövotiden (dvs. mina förslagna 20 år), framstår det dock inte som rimligt att det tidigare livstidsstraffet alltid ska avse också det nya brottet om det är ett litet brott. Då tänker jag på tex. snatteri och dylikt. Här ska det vara åklagarens uppgift att avgöra vad som kan anses som ringa brottslighet. Om den tidigare dömde inte vill riskera åklagarens bedömning härom, kan den dömde förslagsvis sköta sig så finns det ingen sådan bedömningsrisk.

Kriterier för frigivning.

För att frigivning från livstidsstraff ska bli aktuell har jag fackindelat kriterierna därom i 3 delar, där jag i denna motion lanserar att man ska uppfylla samtliga. Dessa är:

1. Skötsamhet och villighet att medverka vid genomförandet av verkställighetsplan som har utarbetas för XX. Det är ju stor vikt att Kriminalvården kan tillhandahålla programverksamhet och andra åtgärder som kan främja XX’s utveckling.
2. Frigivningsförhållanden. Man ska se till att det är så goda förhållanden som möjligt vid frigivning. Vikten av samarbete så att den dömde får det stöd han kan behöva, kan inte nog betonas.
3. Återfallsbrottslighet. Skydda eventuella framtida brottsoffer. Risken för återfall i brott beaktas för tillfället olika, det i det system med särskild utskrivningsprövning som gäller för psykiskt störda lagöverträdare som har dömts till rättspsykiatrisk vård förenad med sådan prövning. Återfallsrisken beaktas idag för livstidsdömda i samband med handläggning av nådeärenden. Jag tycker att Kriminalvården bör vidta åtgärder för att minska återfallsrisken (det lär dem nog göra, men det bör vara ett prioriterat arbete). Frigivningsprövning bör hålla hög kvalité. Rättsmedicinalverket ska ha ansvaret för denna riskbedömning, och inte Kriminalvården som idag. 1995 års Straffskyddskommitt’e hävdade att det inte är rimligt att det ska göras bedömningar av risk för fortsatta brott. Det är dåligt enligt mig. Min åsikt är att det är etiskt acceptabelt att hålla folk inspärrade ytterligare tid på den grunden att man bedömer att det finns risk att XX efter frigivning kommer att fortsätta brottsligheten. Vem skulle tex. vilja frige Tomas Quick när det blev känt att en gärningsman fryst (!) in spädbarn i akt och mening att döda? Det är etiskt försvarbart om det finns säkra riskbedömningar om upphävandet av fängelsedomen kan medföra risk för återfall. Ur detta får jag denna centerpartistiska formel:

Allmänheten ska inte sitta inne för att gärningsmannen är ute.
Allmänheten ska tordas vara ute för att gärningsmannen sitter inne.

Härav uppmanar jag Centerstämman:

* att benådning av livstidsdömda ska motiveras både skriftligt och muntligt av regeringen i syfte att underlätta livet den dömde och för Kriminalvårdens åtgärdsprogram.
* att faktiska livstid ska var minst 50 år i fängelse.
* att formell livstidsdom kan medges till som lägst 25 år.
* att livstidsstraff under krigstid och ockupation bör fastslås till faktiska och formella 100 år.
* att livstidsstraff ska kunna paras ihop med straffmyndighetsåldern och därmed sänkas från idag 21 år till 15 år.
* att prövotiden efter villkorlig frigivning förlängs från dagens 1 år till 20 år.
* att kriterierna för frigivning bör vara grad av skötsamhet/villighet, frigivningsförhållanden och risk för återfallsbrottslighet, där alla 3 kriterierna måste beaktas.
* att det är åklagares uppgift att bedöma vad som är ringa om en sedan tidigare livstidsdömd återfaller i brottslighet om än ringa.
* att övervakningstiden vid frigivning för tidsbestämda straff förlängs från dagens 2 år till 10 år.
* att pga. den merkostnad förlängningen av livstidsdomar överlag kan kosta, ska standarden avsevärt på dem svenska anstalterna sänkas till vatten och bröd-nivå.
* att kostnader i övrigt bla. ska finansieras av uteblivet rättsligt bistånd i form av offentlig försvarare till XX vid prövning av frigivning.
* att Rättsmedicinalverket ska ha ansvar för riskbedömning av dömda fångar och inte Kriminalvården som idag.
* att förslag i att-satser 1-12 bör infogas i regelverk senast år 2014.

Jonas Dahlgren

* Sverige har drygt 6 000 dömda fångar. I Sverige finns det idag 55 fängelser, detta är både öppna och slutna anstalter, samt anstalter med förhöjd säkerhet.