Livstids fängelse bör vara livstids fängelse.

Införd i Barometern 2004-03-19. DEBATT. Idag 121 personer i Sverige har fått domen livstid, men av dessa har några domar inte vunnit laga kraft. Två fångar av 121 har rymt och befinner sig på fri fot.

Det har sedan 90-talets början skett en uppseendeväckande ökning av dömda. Detta kan dels bero på att fler personer döms till livstidsstraff, dels att straffvärdena blivit längre. Idag är i princip samtliga av dessa dömda för mord. Tidsbestämningen har länge, med vissa undantag, legat kring 14-16 år för livstidsstraff; sedan mitten av 90-talet har straffet tidsbestämts till 18-25 år. Det kan göras en indelning av detta straff i faktisk och formell del. Faktiskt straff ska vara livstid, men formellt straff är således runt 18-25 år. Ingen dömd fånge i Sverige sitter hela livet i fängelse.

Förslag till ändringar.

Jag anser att det faktiska straffet egentligen inte är någon livstidsdom, utan endast mäter över 18-25 år. Om det ska heta livstidsdom, bör det därför vara betydligt längre straffskala. Jag vitsordar därför en straffskala på upp till 50 år som då ska bli den faktiska livstiden. Den formella bör lämpligtvis inte ligga under 25 år i snitt. Livstidsstraffet vid krigstillstånd och ockupation bör fastslås till faktiska 100 år där ingen formell mätskala kommer på tal (är det krig så är det). I praktiken innebär detta att skulle Malexander-morden på poliserna för några år sedan inträffat under krigstillstånd, hade de nu dömda enligt mitt förslag först avverkat 100 år innan frigivning kunnat bli aktuell. Ingen nåd, som under ockupation och krigstillstånd gjort sin brottsgärning, ska kunna bli aktuell för tidigare frigivning. Finansieringen av att hålla fångarna längre i fängelse, erhålles genom att man gör kvaliteten i dagens anstalter diminutiv. Fångarna får finna sig i koja istället för slott. Gå från lyxmiddagar till vatten och bovete-limpa. Gå från flärdfullt underhåll till jordnära tillvaro.

Frigivning.

Enda möjligheten att bli frigiven från livstidsstraff är benådning av regeringen. Nådebesluten är inte motiverade, vilket innebär svårigheter både för dömda och Kriminalvården att bedöma vad som krävs för att ett straff ska tidsbestämmas. Här önskar jag också en ändring, eftersom det just nu är svårt för Kriminalvården att formulera ett åtgärdsprogram den dag det är aktuellt för frigivning. Nådebesluten bör meddelas både skriftligt och muntligt.

Innan frigivningsprövning ska kunna ske, måste domstolen idag i samband med livstidsdomen ange en minsta tid av straff som först måste verkställas. Jag anser att den dömde inte ska ha möjlighet till rättsligt bistånd i form av offentlig försvarare vid prövning. Prövotiden efter villkorlig frigivning föreslår jag till minst 20 år. Ibland kan det finnas ett särskilt behov av kontroll av den frigivne av övervakare. Jag tycker att övervakningstiden ALLTID ska uppgå till minst 10 år, istället för det normala 1 år som gäller frigivning från livstidsstraff idag.

För närvarande gäller att om en livstidsdömd har begått annat brott före livstidsdomen, eller begår nytt brott efter domen men innan påföljden löpt ut, får rätten förorda att den tidigare utdömda påföljden ska gälla även det nya brottet. I den situationen att den dömde gör sig skyldig till ny brottslighet under prövotiden (dvs. mina förslagna 20 år), framstår det dock inte som rimligt att det tidigare livstidsstraffet alltid ska avse också det nya brottet om det är ett litet brott. Då tänker jag på snatteri och dylikt. Här ska det vara åklagarens uppgift att avgöra vad som kan anses som ringa brottslighet. Om den tidigare dömde inte vill riskera åklagarens bedömning härom, kan den dömde förslagsvis sköta sig så finns det ingen sådan bedömningsrisk. Det gäller som så mycket annat: sköter man sig så behöver man inte vara orolig.

Jonas Dahlgren