Populism eller bara okunskap?

Införd i Helsingborgs Dagblad 2001-06-11. I Sverige har vi ett kårobligatorium som tvingar alla studenter vid våra högre läroanstalter att betala en summa pengar varje termin. En genomsnittlig student studerar ungefär 4 år, vilket alltså i snitt blir nästan 2000 kronor för detta obligatorium. Då kan man fråga sig om man får ut något av detta eller om det är ett inadekvat obligatorium.
Jag har själv varit aktiv inom kårvärlden och kan av den erfarenheten konstatera att kårvärlden är ett farmarlag inför fortsatta politikerbanan, där det gäller att förekomma hellre än att förekommas. Det är ingen instans som värnar om studenternas intressen. Kårerna dras dessutom med sina legitimitetsproblem, inte minst synbart i deras skrämmande låga valdeltaganden. Ett annat problem för kårerna är att det inte är någon som tar någon notis om deras uttalanden och ställningstaganden. Det är signifikativt för de flesta kårer i Sverige.¨

Vid Umeå universitet hade man i årets kårval 9,4% röstande, vilket är futtiga 1103 st. av totalt 11699 röstberättigande. 61% röstade via internet, 22% via posten, 16 % röstade i vallokal och resten var ogiltiga. Massmedia-uppmärksamheten kring valet var bombastiskt. Regeringen hade satsat en halv miljon vid detta internetval i Umeå, vilket uträknat blir drygt 700 kr per internetröst. Trots mediala och ekonomiska satsningar sjönk valdeltagandet jämfört med valdeltagandet år 2000 som då låg på 11,5%. En tröst i sammantaget kan dock vara att valdeltagandet var mer än dubbelt än vad det ibland varit vid Lunds universitet.

Detta fatalt låga valdeltagande väcker således frågan varför vi överhuvudtaget har ett kårobligatorium. Tvångsanslutning saknar ju legitimitet enligt studenterna. Det är svårt att tolka det fiaskobetonade pengaslöseriet på annat sätt. Jag själv tycker att detta naturligtvis inte är de icke-röstandes fel. Att inte rösta är ju också ett ställningstagande. Med tanke på det svaga demokratiska stöd som studentkårerna har bland studenterna i Sverige blir kontentan att vi inte ska ha något som vi inte behöver. Obligatoriet är en anti-intellektuell styggelse.

Förr i tiden var fackanslutna i LO automatiskt medlemmar i (s) men den osolidariska illojala kollektivanslutningen togs sedermera bort. Samma sak borde det vara här. Det är illojalt att betala nästan 2000 kr för något som inte fungerar. Helt uppenbart omotiverat tvingas studenten in i ett obligatorium som de inte vill tillhöra. Tycker ansvariga i regeringen samma sak?

Ansvarig för dessa frågor i regeringen heter Britta Lejon och är demokratiminister. Frågan till ansvarige ministern blir således: Beror ditt handlande på besvärande okunskap, blygsam passivitet eller skär populism?

Jonas Dahlgren