Trauma?

Införd i Nerikes Allehanda 2006-08-29. Svar till Tobias Axelsson (25/8) Tobias Axelsson visar upp den sköna konsten att göra en så lång replik utan att svara på en enda fråga. Han blir, av lätt insedda skäl, inte tagen på större allvar då.

Han hävdar att jag inte ser skillnad på incest och frivilliga samkönade relationer. Han tycker att det är kränkande. Okej, nog ser jag skillnad, men vad händer om det finns en frivillig kärleksrelation mellan två syskon? Är det då fritt fram att ingå äktenskap om syskonen är av samma kön, eftersom det då inte får några biologiska konsekvenser? De kan ju knappast få gemensamma biologiska barn. Varför ska det inte vara tillåtet även om det är två syskon av olika kön? Det är ju frivilligt och kärleken är ju äkta. Eller menar Tobias Axelsson att syskonkärlek är påtvingad medan – kärlek – mellan homosexuella är frivillig? Sicket trauma!

Tobias Axelsson hävdar att jag vill behålla skillnaden mellan samkönat äktenskap och det äktenskap vi i dagligt tal menar med äktenskap. Så är det! Det verkar som om han vill göra något som är biologiskt omöjligt. Sedan drar han i RFSL. Vad har det med saken att göra? Svara på frågorna i stället för att dra in inadekvata delar! Idag har alla svenskar samma rätt att ingå äktenskap eller partnerskap (gäller hetero, homo och bi). Äktenskapet är, per definition, något som ska ingås mellan man och kvinna. Det har alla rätt till.

Partnerskap är, per definition, något som ska ingås mellan två personer av samma kön. Det har också alla rätt till. Jag kan köpa partnerskapslagen, för staten måste ha rätt till att se vilka som är registrerade i riket. Det är ett statistiskt sätt att med lag bygga land. Fast det är inte okej att samkönat ska bli juridiskt bindande i kyrkan. Vad ska homopar in i kyrkan och skämma ut sig för? Det är massvis med präster som skulle blåvägra att viga homopar. Räcker det inte att de har sitt registrerade i partnerskap eller anser de sig vara oäktingar? Om jag tror rätt om den dekadens som är på gång nu inom kyrkomötet, kommer man att föreslå att det blir valfritt för respektive präst att viga eller inte viga homopar. Det kommer att öka klyftorna i den flumkyrka vi nu bevittnar. I förlängningen tror jag till och med att Svenska kyrkan kommer at avsäga sig vigselrätten.

Stadfästningen kommer inte längre att ske inom kyrkans majestät i en framtid. Den kan ske vid Skatteverket eller inne på ett kommunkansli. Hur ärofyllt och minnesvärt är det? Med Feministiskt initiativs traumatiska hållning, följer en förflackning och positionsförflyttning inom Svenska kyrkan, befarar jag. De homosexuella är ute efter att – erkännas – i kyrkan. Detta betyder inom en framtid, att Svenska kyrkan avsäger sig vigselrätten, men behåller välsignelseakten. Det kommer att bli bökigare att vigas.

Trauma?

Javisst är det ett trauma!

Jonas Dahlgren