Äktenskapet ingen rättighet.

Införd i Nerikes Allehanda 2006-08-21. Äktenskapet är unikt på fyra sätt i vår kultur. Det är kön, olika kön – mellan man och kvinna. Det är antal, det är två stycken, inte fler. Det är i ålder, man måste vara giftasvuxen. Och slutligen får man inte gifta sig inom släkten. Man får inte gifta sig med familjemedlemmar. Det är naivt att tro att man kan ta bort könsaspekten och behålla synen på äktenskapet intakt. En relation mellan två kvinnor eller två män kan inte ge upphov till egna barn och är därför en annan samlevnad än mellan kvinna och man.

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna sägs att äktenskapet är tilldelat kvinna och man. Där står inget om giftermål mellan kvinna och kvinna. Barnkonventionen betonar barnets rättigheter till båda sina föräldrar.

Att vissa kulturer haft seder kring äktenskap innebär inte att vi ska införa dessa seder som strider mot både FN:s allmänna förklaring samt barnkonventionen. Att ingå äktenskap är ingen mänsklig rättighet utan begränsningar. Man har till exempel inte rätten att gifta sig med sin egen syster.

Anledningen till att alla samhällen ger speciella rättigheter till äkta par är att mamma-pappa-barn-samhörigheten bidrar med nya samhällsmedborgare och bästa möjliga uppväxtmiljö.

De som menar att könet är irrelevant kolliderar med biologiska fakta och årtusenden av erfarenhet. Både i förskolan och skolan har man insett vikten av att båda könen finns representerade. En förändring av äktenskapsbegreppet skulle kräva att alla människor i Sverige överger sin övertygelse att äktenskapet är en förening mellan man och kvinna. Synen att både man och kvinna har något att bidra med i en familj, till samhället och för barnen, skulle försvagas avsevärt.

Barnen skulle få uppfattningen att äktenskapet inte är till för dem, utan för att tillfredsställa vuxna.

Äktenskapet har den unika förmågan till reproduktion och barnen behöver föräldrarna som långsiktigt är överlåtna till omvårdnad av sina barn. Det är föräldrar som gett barnen liv och äktenskapet mellan man och kvinna stärker den långsiktiga gemenskap mellan man och kvinna till gagn för barnen. Med en ny lag skulle äktenskapet och föräldraskapet skiljas varandra. Barnen skulle bli solklara förlorare.

Jag undrar vilket nästa steg är för dessa som vill ha äktenskapet könsneutralt. Om de hävdar att alla har rätten att gifta sig, borde det alltså bli fritt fram för pappan att gifta sig med sin dotter och mostern med sin syster. Man tar sig för pannan!

Vad skulle hända om a gifte sig med både b och c? Vad händer om a och b är kära i varandra, men inte a och c?

Eller ännu värre, vad händer om osämjan mellan a och c går utöver de gemensamma barnen? Hur står detta i paritet med äktenskapsbalken, FN:s mänskliga rättigheter och barnkonventionen? Många frågor. Inga svar.

Jonas Dahlgren