Leve Gräsöbonden!

Införd i UNT 2004-01-24. DEBATT. Gräsöbonden gjorde rätt som räddade sin boskap genom skott mot anfallande varg. Det skriver centerpartisten Jonas Dahlgren som anger lagjustering av Jaktförordningen med anledning av den nyligen friande hovrättsdomen mot bonden.

Med anledning av den nyligen friande hovrättsdomen mot Norrboda-bonden på Gräsö som föra året fredade sin boskap med skott mot en anfallande varg, är det hög tid att se över lagen. Att det ens ska gå så långt som till hovrätt för att räta ut frågetecken är obegripligt. Varg, Canis lupus, art i familjen hunddjur har sedan längre tid tillbaka ett dokumenterat anseende att vara farlig. Vargen fridlystes 1966, sedan den nära nog utrotats, men har sedan 80-talet en säkerställd reproduktion. Numer kan, om Naturvårdsverket medger, sk. skyddsjakt tillåtas om välmotiverade grunder finns. Ett motiv till avskjutning är det obehag och dem förluster som människor i vargområden tvingas utså. Det kan handla om att barn inte törs gå till skolan eller att tamdjur blir uppätna eller rivna. Sedan finns också nödvärnsaspekten som kan motivera dödande av varg. Vargens påstådda farlighet för människan må vara överdriven, men i områden med dålig bytestillgång kan den ibland slå tamdjur och detta bör åtgärdas. Sett i skenet av detta var bondens agerande fullt rätt och riktigt.

Vad säger lagen?

Jaktlagen reglerar jaktfrågor i ett övergripande perspektiv, medan Jaktförordningen är mer detaljerad. Skyddsjakt är jakt på vilt som varg/björn/järv/säl och lo.

24 § Jaktförordningen handlar om att jaga vilt med tillstånd.
24§ Jaktförordningen berör att Naturvårdsverket på myndighets initiativ självmant bestämma om det ska skjutas vilt.

28 § Jaktförordningen reglerar skyddsjakt utan myndighets beslut om viltet dödat tamdjur och händelsen är ett 2:a angrepp.

Naturvårdsverket ger dispens till skyddsjakt av vilt. Resten av viltdjuren (tex. grävling, räv osv.) är det Länsstyrelsen som ger dispens för. 5 veckor efter att Gräsövargen sköts gav Naturvårdsverket tillstånd att skjuta ytterligare en varg på Gräsö. Därför var en fällande dom i hovrätten nu nyligen i det närmaste omöjlig. Åklagare Kenneth Brattström hade också mycket riktigt backat på flera lagpunkter i sin framställan. Han hade tex. tagit bort skadeståndskravet.

Nuvarande lag anger att det räcker med ett första angrepp med dödat eller skadat tamdjur. Därefter är det lagligt att döda rovdjuret om det finns skälig anledning att befara nytt angrepp. Det finns alltså dels lagrum för tillstånd att skjuta, dels lagrum då tillstånd saknas. Frågan som jag ställer mig är hur bevisbördan går till för att påtala att det är en andra gång vargen är i görningen. Hur ska man veta att det inte var första gången den var där? Ska man stå och filma fåren tills att vargen slår till för att ha bevis på att det var en varg och att det var första gången? Hur ska man veta att det är varg vid alla tillfällen? Hur ska man veta att det inte var bonden själv som skadat tamdjuret för att kunna få dispens att skjuta varg? Om vargen nu slagit till en gång, hur länge ska dispensen för avskjutning kunna gälla? Det kanske dröjer 2 år innan vargen dyker upp igen. Vad gör man om man inte har något tillhygge om man är ute i skogen och stöter på en varg? Är det sådant man får räkna med? Vill statsmakterna vänta ut ett andra angrepp om det är en varg i tätbebyggt område?

Förslag.

Rimligtvis kan vi inte gå ute och behöva vara rädda i marker där varg eller annan vilt förekommer. Inte heller kan det vara rimligt att gå och invänta det andra angreppet. Den friande domen är ett uppenbart bevis på att Jaktförordningen är otydlig och därför bör justeras. Mitt förslag till ändring av 28 § Jaktförordningen är: Skyddsjakt ska tillåtas utan myndighets beslut om viltet dödat tamdjur och händelsen inträffar vid ett första angrepp. Det skulle både rädda boskap och ge en trygghet för folk i vargtäta marker.

Jonas Dahlgren