Mobiltelefoner inte alltid så strålande.

Införd i Borås Tidning 2003-09-24. Ihärdigt störande mobilsignaler i annars tysta läsesalar, utgör irritationsmoment för alltfler biblioteksbesökare, skriver centerpartisten Jonas Dahlgren. Nedan föreslår han att biblioteken bör tillerkännas sanktionsmöjlighet att stoppa ringandet dels pga. att det stör, men även pga. ohälsorisk med radiovågor.

Bakgrund till risker kring radiovågor och elektromagnetiska fält (EMF).

Den internationella strålskyddskommissionen för ickejoniserande strålning (ICNIRP) har analyserat de vetenskapliga studier som har publicerats om EMF. Den gav 1998 ut riktlinjer för gränsvärden som är baserade på den strålnivå (tröskelvärde) där radio- och mikrovågor ger skador i kroppen. De skador man kan observera efter exponering för fält vid höga frekvenser har alltid kunnat knytas till någon form av uppvärmningsfenomen. Vid lägre frekvenser kan påverkan istället förklaras av i kroppen framkallade strömmar. Gränsvärdena är ca. 10 gånger lägre än tröskelvärdena för yrkesexponering och 50 gånger lägre för allmänheten. De allra flesta länder runt om i världen följer dessa riktlinjer. Det finns inget land där värden för radiofrekventa fält är baserade på andra former av påverkan. ICNIRP har under åren också diskuterat om det finns biologiska effekter som inte kan förklaras av uppvärmning eller direkt påverkan av den elektriska strömmen. Sådana rapporterats i enskilda studier, men det finns ännu inga forskningsresultat som talar för att dessa skulle orsaka några skadliga hälsoeffekter.

2002 utfärdade SSI (Statens strålskyddsinstitut) allmänna råd om allmänhetens begränsning av EMF-exponering. En person som pratar i mobiltelefon utsätts för betydligt starkare radiosignaler från den egna mobiltelefonen än från basstationerna. SSI har inrättat ett internationellt vetenskapligt råd för EMF som ska bistå myndigheten vid analysen och bedömningen av nya forskningsrön. Rådet kommer att diskutera försiktighetsprincipen under 2003. Dess arbete är viktigt, då riskbedömningar och gränsvärden hela tiden måste anpassas till den kunskap som forskare kan få fram.

Det finns alltså riskbedömning kring de elektroniska fälten kopplade till användning av mobil strålning, där man i dagsläget inte vet hur farlig den är eller vilka biverkningarna blir. SSI följer dock utvecklingen. Med hänvisning till detta ger jag förslag på åtgärd som berör strålningsrisken och irritationsmoment med ringande signaler inte minst på bibliotek.

Är det lugnt på bibliotek?

Vi har väl alla störts av mobila ringsignaler som ringt i tid och otid. Det kan ha varit på mötet, i bilen eller på biblioteket. Det må väl vara hänt att en telefon ringer någon enstaka gång ibland, kanske om det har hänt något akut eller måhända för att man glömt stänga av den.

Fast nu börjar fenomenet bli så vanligt förekommande att man kan tala om störningsgrad. Det är framförallt i tysta sammanhang som man uppmärksammar detta. Som ett exempel finns bibliotek; i ett bibliotek sätter man sig för att få läsa eller för att skriva i lugn och ro. Man vill naturligtvis ogärna störas av signaler. Fastän mobiltelefoner undanbedes på stora skyltar, tycker jag mig ändock märka att mobilerna används. Bibliotekspersonal har antagligen gett upp kampen mot detta, för signalerna får klinga utan åtgärd. Som bibliotekskund vill man ogärna agera ordningspolis, det är inte därför man går till biblioteket. Med anledning av detta föreslår jag att bibliotek tillåts sända ut störningsfrekvenser som omintetgör mobila frekvenser att komma in eller ut ur byggnaden. På så vis skulle man stävja ringandet. I sjukhusmiljö är mobiltelefoner bannlysta, på flygplan likaså och det är mycket riktigt inga som ringer där. På samma sätt önskar jag att bibliotek blev en zon fri från strålning.

Motivet bakom detta är både graden av störning samt den eventuella strålningsrisk som jag skrev om ovan. Motståndarna till förbudet på bibliotek kan tycka att man måste kunna få ringa var man än är. Det kan vara så, men jag anser att om man är ute i ärende av att ringa kanske man inte har mycket att göra på ett bibliotek. Då kan man lika gärna vara någon annanstans. Bibliotek måste kunna vara en frizon.

Konkret.

Konkret innebär förslaget en möjlighet, att komplettera bibliotekets ordningsregler med mobilt förbud. I dagsläget görs bara försynta försök till restriktioner, där dess personal inte har mycken befogenhet tillåtgärd om det börjar bli alltför mycket signaler. Om biblioteksnämnd och bibliotekschef anser att mobiltelefoni just i deras bibliotek är ett stort störningsmoment, ska alltså möjlighet till preciserat sanktionssystem finnas. Finansierningen av frekvensstöraren sker av biblioteket självt. Inte heller behöver biblioteken vara tvungna till just den metoden utan de ska ha rätt till andra möjligheter (exempelvis finns glas som hindrar viss Mhz-radiovåg). Bibliotek bör alltså inte vara skyldiga att hålla helt tyst, men det bibliotek som så vill göra, ska möjlighet finnas.

Jonas Dahlgren