Den invecklade utvecklingen av avvecklingen.

Införd i Västerbottens Kuriren 1997-06-18. Sossar och centerpartister kom för några år sedan överens om att avveckla kärnkraftverket i Barsebäck. Det var illa. Och såhär illa kan det gå ifall det vill sig riktigt illa:

Vintern 2001 blir den kallaste på många år. Ledningar bryter ihop, strömmen går och träd faller över vägarna. På stambanans norra region kommer SJ´s vagnar inte fram. Snön ligger som ett tjockt snölager. Vägverket region norr har sin växel överhettad. Anledningen är att 10 000-tals bilister inte kommer fram eller har kört fast. Oron och paniken är påtaglig.

I Skellefteå, Örnsköldsvik, Sundsvall och Gävle är invånarna utan ström. Eftersom energin har blivit en bristvara, mister varje stad med invånare över 60 000 mer än 25 000 TW i snitt per timme. Det är bara en tidsfråga innan Norrlands största stad Umeå också stryker med. I Stockholm ordnar HSB´s ordförande Anna-bola Persson och Jaha Joholovsson ett massmöte på Sergels torg. Nästan 200 000 samlas för att få veta att ”Vår stabilitet är mer stabil än labil”. Folket blir lugnade och går hem för att spela Bingolotto. Miljöpartiets ordförande Våghals I beklagar beslutet att stänga Barsebäck och frågar sig om det hade varit bättre med avveckling av något annat kraftverk. Mp´s andre vice, Våghals II, svarar nekande på frågan. Våghals II föredrar istället att 800 kg energiskog, 800 l olja och 40 vindsnurror ska snabbimporteras från Frankrike, där vädret är bättre. Under tiden spränger (mp) fyraprocents-spärren…på väg nedåt i senaste SIFO.

Sveriges djupfrysta relationer med den kärnfulle Jackie Chirac är fortfarande djupfrysta. Frankrike, som senaste halvåret halverat sin ost- och vinexport till Mururoa, avböjer därför Sveriges förfrågan. Istället åker Frankrikes Stockholmsambassadör hem för att hon fryser så mycket. I Polen säger man sig inte vara villigt till någon energiexport. I Tyskland har man val ( med rätt mycket mutor). Holland förklarar dock att man står i tacksamhetsskuld till Sverige. Anledningen är att deras BNP mer än tredubblats sedan de av skatt hårt belastade företagen Ericsson, Tetra, Volvo, Gränges, Modo och Hägglunds flyttat dit. Luxemburg skickar 790 kg energiskog och 38 vindsnurror. På bakgården till Sveriges alla sosse- och centerkvarter slår man frivolter och vässar sina dubbeleggade floretter med krom av nickel och legerad stål. Fast kylan består.

En TEMO-undersökning visar att 98.9 procent beklagar den invecklade utvecklingen av avvecklingen. Inom (v) blir Z Höglunds son, Zuperzozze Höglund ny ordförande, medan alla medlemmar och väljare flyr undan. Inom mp-lägret har man polsk riksdag. Anna Kinberg och Diego Maradona väljs till nya språkrör. Partiet firar med en resa till Ignalina. Landets statsminister beordrar alla att skotta på Norra Bantorget så att statyn och torget syns. Alla får jobb, men det är fortsatt kyla, snö och snålblåst. Expressen går ut med rubriken ”Stabilitetens sak är vår”. När folket hör det, blir de glada och fortsätter att skotta och tänka på lördagskväll med Cronér. Statsministern ber Sveriges största fackförbund, ALO, hjälpa till att skotta. ALO vill inte för dem har inte fått något bidrag, och dessutom är statsministern inte med i facket. Marx Ulvskog och Josef Greider ber om hjälp från omvärlden, eftersom Sverige röstat nej till EMU och inte har några euros. Kuba och Nordkorea skickar cigarrer och bambuskott och bild på en flicka i Havanna, men mumlar något om att vi måste se till att avveckla resten av kärnkraften. Kvar står där centerpartister och sossar med sina nyvässade floretter och funderar. De lovar dock dyrt och heligt, fastän svensk kärnkraft är billig, säker, effektiv, miljövänlig och ett absolut behov för svenska energikrävande industri.

Ja, så gick det till när vi avvecklade kärnkraften. Omöjligt? Nej, med nuvarande folk på Helgeand är ingenting omöjligt. Tänk därför noga igenom vilket parti som är mest berättigat till en röst i september 1998.

Jonas Dahlgren