Införd i UNT 2003-05-07.

Onsdagen 2 april på Ekonomikum bjöd Juridiska Föreningen (JF) upp till eurodebatt mellan (m)´s eurolokomotiv fd. europaparlamentarikern Gunilla Carlsson (som ersatte Bo Lundgren som inte kunde komma) samt fd. (v)-ledaren Gudrun Schyman.

Debatten var nyanserad såtillvida att duon hjälpte till att räta ut många frågetecken inför omröstningen i höst. Duellanterna har jag inget att invända mot, däremot JF och till Stig-Björn Ljunggren (SBL) som var moderator. Då eurofrågan är en sådan viktig och känslig fråga, anser jag det vara rena styggelsen av JF att välja en fd. maoist och vänsterman till debattledare. SBL antydde hela tiden att han var vänsterintellektuell, och jag tycker det är märkligt av JF att inte kunna hitta någon annan mindre kontroversiell moderator än så? Största invändningen till SBL har jag till hans val av metodik. I debatten fick Schyman sista ordet. Det är allmänt känt att den som får sista ordet också etablerar sista intrycket för publiken. Inte sällan brukar man som debattledare på så vis uppmuntra till den åsikt man själv står för. Jag fick intrycket att det knappast var lotten som avgjorde att Schyman “råkade” få sista ordet. Har SBL någon förklaring till det och har JF någon bra förklaring till val av moderator?

Jonas Dahlgren