Svar på frågor om Kungahuset av Lars Carlsson i Borås Tidning 10-07-22.

1. Regeln säger att kungen INTE KAN ÅTALAS. Inte att han inte kan straffas. Om man inte kan åtalas, kan man förstås inte heller straffas, men det är inte straffriheten som är poängen, utan åtalsfriheten. Om statschefen kan åtalas, öppnar det för att använda domstolarna i politiska syften. Man kan fabricera bevis och komma med brottsanklagelser för att manipulera den politiska processen. Därför har vissa ämbetsmän immunitet. Parlamentsledamöter i de flesta demokratier har en immunitet som innebär att åtal mot dem måste godkännas av parlamentet. Utländska diplomater har en immunitet som innebär att de endast kan utvisas ur landet, inte åtalas. Redan i Romarriket insåg man att vissa högre ämbetsmän behövde detta skydd mot godtyckliga rättsprocesser. Det betyder givetvis inte att kungen har rätt att bryta mot lagen - den lag som han själv (om vi hade en verklig monarki i Sverige) har utfärdat. Kungar är per definition laggivare. Skulle en kung grovt bryta mot sina egna lagar, lär följden bli att han avsätts.

2. Det är inte förenligt att kungahuset måste bekänna sig till den evangeliska läran. Regeln är ett arv från reformationens tidevarv, då man bestämde att furstens religion skulle vara landets religion. (Googla Cuius regio, eius religio för fler detaljer.) Regeln är otidsenlig i Sverige efter kyrkans skiljande från staten, om man nu inte anser att Sverige bör ha en statsreligion. Monarkin påverkas inte av om den regeln avskaffas.

3. På vilket sätt innehåller denna fråga kritik eller argument mot monarkin? Förr i tiden var kungliga äktenskap statsangelägenheter som handlade om politiska allianser och maktförhållanden. I demokratiseringsprocessen var det därför viktigt för parlamentet att skaffa sig makt över kungafamiljen i detta avseende. Givetvis borde vi återställa kungamakten över detta!

4. Såvitt jag känner till är det inte förbjudet i svensk lag att dua medlemmar av ätten Bernadotte. Inte ens om det är kungen själv. Det betraktas bara som oartigt. Dessutom innehåller frågan ett felaktigt påstående. Du-reformen i Sverige ägde rum på 1960-talet, inte för 200 år sedan. Dessförinnan användes ni eller personens titel, exempelvis herr, fru, doktorn, konstapeln till alla människor, inte bara kungahuset. Artiga tilltal har gradvis försvunnit ur svenska språket. Det är för sorgligt. Däremot hör de fortfarande till elementär umgängessed i åtskilliga republiker såsom Tyskland och Frankrike.

Jonas Dahlgren.
Alltid saklig. Alltid påläst.