Införd i ERGO (Uppsala universitets studenttidning) 2004-03-01.

Svar från Jonas Dahlgren (C) till Laboremus*.

Några sossestudenter från Laboremus har svarat på mitt inlägg om Junilistans framgångar. De tycker att deras framgångar är märkliga och spyr galla för fulla gomsegel för debattklimat i Uppsala i allmänhet och mot kårpolitik i synnerhet.

Ok, vi reder ut begreppen. Det kan vara en poäng att syna sömmarna över regeringsbärande parti som innehar makten, kommun, landstings- som riksdagspolitiskt, nämligen socialdemokratin. Kårpolitiskt finns också mycket i övrigt att önska. Om det är så att nuvarande system diskriminerar vissa grupper, så borde (s) i kåren driva frågorna för att ändra systemet och inte införa diskriminerande system. Glöm inte att rasfrågan startade ett världskrig! Sådana motsättningar vill vi inte ha tillbaka. Jag tänker naturligtvis på den sossepolitik, där man försöker boka in 30-talet platser för etniska grupper på en juristutbildning, ävensom dessa inte uppfyller högsta-betyget-kriteriet. Med en sådan politik, har vi snart vänsterhänta, grönögda, skelögda, skalliga och krulliga som också önskar egen fil in i antagningen. Sossar vill göra skillnad på folk och folk. Sossar vill också att kön ska få gå före i kön. Är det bra eller dåligt?

Kommunpolitiskt har vi en socialdemokrati som räds varje folkomröstning inför det unkna Musikens Hus som emot otvivelaktig folkopinions tyckande ska byggas till vart pris det vara må. Vi har en trafikdebatt som rasar om att max köra 10 km/h i city, en debatt som retar en öronbedövande majoritet av Uppsalas trafikanter. Landstingspolitiskt har vi en debatt där (s) missar budgetmål med över 50 miljoner kronor, 75-öres skattehöjning till trots. Rikspolitiskt är (s) traumatiska Europaval allom bekant, där Junilistan avancerade oväntat och imponerande. Vi har en socialdemokrati som står handfallna inför rymningarna på rikets anstalter, handfallna inför arbetslösheten, munkaveldebatten på de sina, samarbetet med kommunisterna, traumat med integrationspolitiken, bostadsbristen och en partisekreterare för (s) som tycker att borgerlig valseger 1976 var en statskupp!! Det går att göra långa tvättlistor på skadeskjuten socialdemokrati.

I detta läge ger sig alltså sossestudenterna på Junilistans framfart, som om detta vore det stora problemet i svensk politik. Vad ska man säga? Vi andra inser naturligtvis att socialdemokratin gärna får ha höga krav på andra, men man kan inte ha högre krav på andra än man har på sig själv. För att även sossestudenterna ska förstå situationen föreslår jag dessa att läsa den brittiske professorn vid Oxford universitet Vernon Bogdanov som på DN Debatt 031123 skrev att svensk socialdemokrati tillhör det förflutna. De får gärna läsa denna och sedan återkomma med ett svar om varför dem tror att han skrev som han gjorde. Själv har jag dragit slutsatsen att jag tror mer på en Oxfordprofessor än 3 sossestudenter som gapar gomsegel i Uppsala. Hemskt ledsen.

Jonas Dahlgren

* Laboremus är en socialdemokratisk studentorganisation i Uppsala.