Införd i UNT 2003-07-30.

DEBATT. Moderata Samlingspartiet är som det enda riksdagspartiet ett blomsterlöst parti, vilket Jonas Dahlgren anför en debatt om nedan. Han ställer sju kriterier på ny blomma, och i slutvinjetten deklarerar han blåklocka som mest lämpliga partiblomma alla kategorier.

När en väljare tänker på ett parti, är det inte ovanligt att denne associerar partiet till en blomma och vice versa. Blomman brukar vara ett strakt PR-vapen i symbolik och för att knyta rätta associationer. Speciellt tydlig förknippad har rosen blivit till (s) efter lång tradition som partisymbol. Alla har vi nog sett rosen vid förstamajtal, vid valrörelser, valspurter och i många andra sammanhang. Särskilt utslagsgivande lär den ha varit i det danska valet för några år sedan, då statsminister Paul Nyrup Rasmussen (s) spurtade på Ströyet och vann med snöpliga dryga tusentalet röster före borgarnas Uffe Elleman Jensen (venstre). Det kan inte helt uteslutas att de tusentals blommor Rasmussen delade ut dagen före valdagen, kan ha haft ett avgörande på osäkra väljare.

Frågan är då om en ickeblomma kan ha betydelse. Kan frånvaron av partiblomma verka gynnsamt? Det finns vissa fördelar med att inte ha någon blomma och det är att man behöver inte riskera att någon tycker att blomman är dålig. En annan fördel är merkostanden vid layout och i reklam- och annonssammanhang. Vidare behöver man inte riskera att ha en blomma som blivit utrotningshotad eller förknippad med ohälsorisk/allergiframkallning. Allra tyngsta skälet att inte ha en blomma får nog anses vara omkostnaderna att etablera en ny.

Pga. valresultatet 2002, har vi mindre budget inför valet 2006 att röra oss med. Därav kan en etablering av partiblomma kanske ses vara speciellt kostsam. Mitt förslag går dock ut på att blomman inte nödvändigtvis behövs vektoriseras/infogas eller kompletteras ihop med vårt etablerade (m). Min tanke är att partiblomman ska presenteras inom partiet först och främst utan större omkostnader. När sedan framtida budgetar (läs valresultat) medger, kan man så överväga att även etablera den tillsammans med (m)-loggan på tryckt material. "Utan större kostnader" skrev jag. Exempel på detta är tex. att man har blomman synlig vid partimöten, stämmor, presskonferenser, debatter, valstugor osv. Detta borde inte medföra nämnbara merkostnader, speciellt inte om blomman i sig är billig. Fast det hänger mycket på vad det är för blomma. Det kommer jag nu närmare in på här nedan.

Kriterier för blomma.

För att lanseringen av partiblomma ska verka lyckosamt, har jag satt upp 7 kriterier som i fallande prioritering ser ut enligt följande:

  1. Helst ha blå associationer, antingen till sitt namn och/eller till sin färg.
  2. Vanlig (finnas i Sverige), folk ska inte behöva anstränga sig för att veta vad det är för blomma.
  3. Lätt att avbilda.
  4. Tydlig.
  5. Ståtlig.
  6. Inte ge dåliga associationer.
  7. Obefintlig risk för sammanblandning med andra partiers partiblommor.


Till gruppen dåliga associationer får nog anses svinmålla, sibirisk bovete, bitterpilört, brännässla, rödblära, trolldruva, sorgört, sumpfräne, bitterkrassing, borttistel höra. Kantig fetknopp lär inte heller bli någon framgång. Blåbär får dålig referens (jmf. Tror du att vi är blåbär?) Vallmo faller också bort (droger ur vallmo).

Blommor som bergskrabba och fjällsippa får tolkas som opassande. Här finns risk för sammanblandning eftersom dessa är farligt lika (fp)´s resp. (kd)´s blommor. Vidare bör inte blomman vara ortsbundna, tex. Gotlandsranunkel. Texasmölla är olämplig då det är i Sverige vi befinner oss. Styvmorsviol är min personliga toppfavorit, men tyvärr kan inte heller den kvala in. Risken är för uppenbar att blomman anses som PR-stöld, eftersom styvmorsviol är upptagen som landskapblomma för Ångermanland.

Sedan har vi akleja som är mycket vacker. Dessvärre är den svår att avbilda. Blåhallon hade kunnat vara lämplig med tanke på dess namn. Nackdelen är att väljaren inte alls vet vad det är för något. Den uppfyller inte kriteriet på vanlighet. Däremot vet alla vad en liljekonvalj är för något. Den luktar fantastiskt och ser så stilig ut som bara stiliga blommor stiliga kan vara. Någon illasinnad kan dock påtala att den är giftig och då finns risken att väljaren förknippar blomman med något dåligt.

Vilken lämplig blomma finns då kvar?

Den blomma som bäst passar in på ovan nämnda kriterier är blåklocka. Alla vet vad det är för något, den är vanlig i hela Sverige på ängar, hedar, dyner, hällmarker och vägkanter. Dess bladrosetter är ca. 1 cm breda, har skaftade blad och är klarblåa. Den bommar lagom till valrörelse (juni-september) och är relativt lätt att avteckna. Dessutom är den inte dyr att införskaffa tack vare sin vanlighet i naturen.

Blåklocka bör alltså bli premierad som partiblomma för moderater och lanseringen av den kan med fördel påbörjas vid årsskiftet.

Jonas Dahlgren