Införd i UNT 2006-12-22.

SLUTREPLIK. på Farid Jans inlägg 12/12 och Stephan Pomps 16/12.

MODERSMÅL. Jag tar avstånd från Farid Jans inlägg. Jag saknar inte identitet. Jag längtar inte tillbaka till Iran och jag vill inte lära mig persiska. Att kunna svenska och engelska räcker mer än väl i Sverige. Någon persiska behöver man inte kunna. Till Stephan Pomp vill jag replikera att jag anser att engelska såsom världens största språk är viktigt. Att jämföra det med isländska och persiska är som att jämföra äpplen och päron. Det ena är viktigt, det andra är oviktigt. Det är inte ett påstående byggt på känslor. Läs Britt-Inger Stoltz och Skolverkets lägesrapport till regeringen om fiaskot för elever med utlandsbakgrund. Även Björn Sandmark i Göteborgs-Posten 21/4 stöder min utsaga. Pomp ger intryck av att vi skulle vara krymplingar i vårt eget land. Vi ska inte dadda. Vi ska inte bara ge invandrare rättigheter utan också skyldigheter. En sådan skyldighet är att se till att lära sig svenska. Det har jag gjort utan att gapa efter gratis extraresurser.

Jonas Dahlgren
Adoptivbarn från Iran.