Värna den svenska monarkin!

Införd i Sundsvalls tidning 2010-07-16. Frågar man en genomsnittlig kungatrogen svensk varför han vill ha kvar monarkin, blir svaret nästan alltid detsamma: Därför att det är en fin tradition. Något som hör till den svenska kulturen. Felet med det argumentet är inte att det är osant, utan att det är så lätt att trasa sönder med retorik, skriver rojalisterna Solveig Zander, Jonas Dahlgren, Michaël Lehman och ger exempel.

En massa saker är eller har varit tradition. Militarism, främlingsförakt, manschauvinism, barnaga, slaveri, kyrkotvång. Att något är tradition betyder inte att det är bra. Varför skulle lagstiftad ojämlikhet vara bra? Vilka delar av den svenska kulturen skulle drabbas om kungshuset försvann? Vaktparader har man ju även i republiker, och så vidare…

Det går förvisso att bemöta dessa invändningar, men det kräver långa förklaringar. Nej, den bästa taktiken är att angripa de alternativ som motståndarna för fram. Anfall är bästa försvar. Utgångspunkten är: Sveriges statsskick är inte sönder, därför finns det ingen anledning att laga det.

Vänd alltså på steken och fråga varför monarkin bör avskaffas! Sverige är en stabil och väl fungerande demokrati – åtminstone i internationell jämförelse. Samma sak gäller många andra monarkier; Danmark, Norge, Storbritannien, Nederländerna, Spanien, Japan. Då kan man fråga varför vi bör avskaffa monarkin. På vilket sätt skulle det ge oss ett bättre samhälle?

När vi ställt den frågan till republikaner har vi fått ett par rationella svar.

  1. Nyliberaler brukar svara att en republik av amerikansk modell (där makten delas mellan president, parlament och domstolsväsende) skulle medföra en begränsning av politikernas makt och därför ge mer frihet åt individen. Nyliberalerna är alltså inte främst intresserade av att avskaffa kungen, utan av att dela upp makten. För det första kan man då fråga sig om inte detta kan ske på något annat sätt än genom införande av republik. För det andra kan var och en titta på USA och fråga sig om de har en bättre fungerande demokrati där än vi har i Sverige?
  2. Ett annat vanligt svar är att en president skulle vara en mer verkningsfull företrädare för Sverige i internationella sammanhang än en maktlös kung. Vårt svar är att en president kanske skulle ha mer politisk auktoritet. Fast den funktion kungen har kan ingen politiker fylla. Ingen partivald kan vara en representant för hela Sverige. En politiker som kan röstas bort i nästa val, kan inte stå som symbol för vår tusenåriga nation med dess kultur och tradition.

Vid sidan av dessa – i vårt tycke rätt svaga – argument mot monarkin finns knappast något av större rationell tyngd. Alla övriga argument vi mött i debatterna vilar ytterst på uppfattningen att det är principiellt fel att någon kan ärva ett statligt ämbete. Förr eller senare kommer vi tillbaka till detta argument i varenda debatt.

Även det bör bemötas med motanfall. För det första kan man ifrågasätta om det inte finns en massa saker som ärvs, inklusive väsentligt större makt än den vår kung utövar. Om det är fel att kronan går i arv inom en familj, är det då inte lika fel att företag eller stora markområden eller förmögenheter går i arv? Inom lantbruket är det fortfarande vanligt att yrket går i arv tillsammans med gården.

Republikanen lär då svara att det är en principiell skillnad mellan att ärva privat egendom och att ärva ett statligt ämbete. I det senare fallet bör demokrati råda, när det gäller den politiska ledningen. Rojalisten lär då svara att vi faktiskt har en sådan demokrati eftersom folkflertalet inte önskar någon annan kung än den vi har.

Rojalisten kan också fråga på vilket sätt någon människa i Sverige skulle få det bättre genom införande av republik. Svaret lär bli något om principer, vilket avslöjar vad det egentligen handlar om: det restlösa genomförandet av en ideologi. Det är nu vi sätter in vår stöt.

Republikanismen handlar alltså inte om förbättringar, utan om ideologisk strömlinjeformning. Det är kännetecknande för utopiska och intoleranta ideologier, att de kräver total omvandling av hela samhället i enlighet med sina egna idéer. I kulturrevolutionens Kina förbjöd man Mozarts musik därför att den var borgerlig. I Sovjet gjorde man om kyrkorna till lagerlokaler och retuscherade bort misshagliga personer från fotografierna i skolböcker och lexikon. Talibanerna i Afghanistan sprängde sönder tusenåriga buddhistiska skulpturer.

Kvasten går när utopierna ska förverkligas. Och när städningen är klar har ett folk berövats sin historia, sin stolthet och viktiga delar av sin kultur. Ärftlig monarki är varken rationellt eller jämlikt. Den uttrycker något större och mer varaktigt än de ideologier som kommer och går i riksdagen. Den säger att det finns värden som står över de politiska modetrenderna och den pragmatiska samhällsnyttan.

Solveig Zander, riksdagsledamot (C)
Jonas Dahlgren, rojalist i Knivsta
Michaël Lehman, ordf. Förenade Monarkister.