Införd i Nya Wermlands-tidningen på debattplats 25-02-28. Ska man sammanfatta fördelarna med det svenska Kungahuset, kan man säga det med tradition, historisk förankring, statschef utan partibok, samlande symbol samt en institution som ger oss goodwill utomlands till en mycket låg kostnad.
Monarkin i Sverige är dessutom ett bra fungerande statsskick som samverkar demokratiskt på ett bra sätt. Monarkin vilar på en 1000-årig tradition och är ett arv som måste bevaras och förvaltas på ett klokt sätt för kommande generationer. Under denna långa tidsepok, har både landet och monarkin utvecklats. Den politiska makten ligger naturligtvis hos riksdagen, emedan all makt utgår från folket.
Detta är en bra grund för politisk stabilitet, vilket borde ge en bra förutsättning för tillväxt. Kungen i Sverige har dessutom mindre makt än sina kollegor i Europa. Ingen republikan kan heller hävda att tex. den spanska demokratin med en monark som statschef skulle vara mindre demokratisk än den tidigare republikanska perioden under Franco. Arvsrätten till den svenska tronen är inte heller något hinder för demokratin. Den är i stället en garant för att den historiska förankringen skall kvarstå. Tronarvingen fostras och skolas från första början till att bli en bra statschef, utan politisk partibok. Kungen blir därjämte en viktig samlande symbol för hela Sverige. Kungens kvaliteter för det högsta ämbetet blir därigenom större än en politikers. I vår konstitutionella monarki är Kungen helt fri från partibok och det är ett viktigt skäl till att han då kan representera alla svenskar. Monarken kan inte jämföras med en politiskt tillsatt statschef, som hämtats ur ett politiskt läger. Väljer vi en politikerbroiler till Kung, finns risken att stödet för den genuint idag höga tilltron för monarkin uteblir. Då blir det partibok istället för folkligt stöd. Så vill vi inte ha det.
Behåll därföre Kungahuset.
Jonas Dahlgren
Knivsta.