Införd i Östhammars Nyheter 2004-07-01. Junilistan gjorde ett formidabelt Europaval. I mångt och mycket berodde det på ett ihopkok av missnöjesyttringar. Missnöje kan även hos Kungavänner vinna gehör om att eventuellt bilda ett Kungaparti inför valet -06. Det skriver centerpartisten Jonas Dahlgren, som kommer att poängtera sitt stöd för Kungahuset i sin valkampanj.
Junilistan fick 14,4 % i EU-valet, en formligen osannolik siffra för ett bara 4 månader gammalt parti. För hela etablissemanget och övriga nyhets-Sverige, kom detta som en överraskning. För (s) måtte det ha blivit den kallaste av duschar. Fenomenet om David mot Goliat gör sig påmint. Antagligen trodde sig (s) kunna betala sig fram till en valframgång. Man kunde se deras reklam på annonspelare överallt i Sverige. Fast någonting gick snett. (S) gjorde sitt sämsta val sedan 1912.
Varför framgång för Junilistan?
I mångt och mycket, berodde antagligen Junilistans framgång på missnöje. Många är missnöjda över EU och mot den förda Europapolitiken i Sverige. Varför mörkar regeringen om vem den vill se som ordförande för nya EU-kommissionen? Varför mörkar man om vem man vill se som svensk kommissionär? Varför ökar arbetslösheten, hur kommer det sig att det regionala sjukhuset ska läggas ned, och den lokala skolan drabbas av nedskärningar? Missnöjet är på sina håll olika. I Stockholm är det trängselavgifterna som debatteras. I Sigtuna är det irritationen över att man nu helt plötsligt ska börja fira Ramadan under skolåret!! I Uppsala är det Musikens Hus som står i fokus. I de flesta fall är det etablissemanget som bestämt en sak, men väljaren tycker något annat. Väljarna känner sig överkörda och det blir en form av David mot Goliat. Väljarna vill kanalisera sitt missnöje och om det infaller ett EU-val vart femte år, kan det finnas risk att ett sådant val får klä skott. Det är alltså rimligt att tro att missnöjet i EU-valet är sprunget ur ett missnöje nationellt, regionalt som lokalt.
En paradoxernas paradox uppdagades för alla opinionsinstitut, som förutspått att dem största partierna skulle göra succé och nyaste partiet Junilistan just skulle klara sig in. Nu blev det istället dem stora partierna som klarade valet med viss rysning och det nyaste partiet som gjorde succé. Man ska aldrig ropa hej för tidigt. Kanske detta också är en möjlig förklaring till Junilistans siffror? Väljarna vill inte bli skrivna på näsan hur dem ska rösta, i så fall är det inadekvat att hålla val. Väljarna gjorde uppbrott mot etablissemangets auktoritet. Hela 20,1 % av Junilistans väljare bestämde sig på valdagen. Det är den i särklass största siffran för något av de svenska partier som fick mandat i parlamentet.
Många väljare känner sig hemlösa i EU-debatten. Vem tar deras intressen på allvar i en massflod av 338 miljoner röster i EU? Reklamannonserna tog i vart fall inte väljarna på allvar. Vi kunde läsa om jobb till alla och välfärd till alla. Det kan med perspektiv tolkas som ett hån. Man hade lika gärna kunnat skriva godis till alla, eller mer plåster i sjukvården. Det blir barockt att tro att väljarnas kunskaper om EU är på nivå av källarplan. Så vinner man inget väljarstöd. Hånet mot väljaren kan yttra sig i missnöje, ett missnöje på hela 14,4 %.
Vad kan vi lära oss?
Vad kan vi lära oss av detta? Min farhåga är att liknande missnöje också kan inträffa framgent även i andra val. Vårens diskussioner om Kungahuset, har inneburit osymmetriskt mycket uppmärksamhet för republikanerna. Detta kan bilda en pendang hos Kungavännerna som vill visa Konungen sitt stöd och ev. bilda ett Kungaparti. Den tanken är inte helt otänkbar. Min förhoppning är dock att de Kungavänliga partierna i riksdagen, tar sitt ansvar och betonar sitt stöd för vårt statsskick. För mig är stödet för den svenska monarkin en av dem viktigaste frågorna och jag kommer att driva detta i valrörelsen 2006. Lefve Konungen!
Jonas Dahlgren