Gud bevare Konungen och befria oss från myter.

Införd i Nerikes allehanda 2018-09-15. När jag debatterar den svenska kungens varande eller inte varande, stöter jag på pro-argument såsom att monarkin i Sverige är en tradition och bör bevaras. Jo, jo, men en massa saker är eller har varit tradition. Militarism, främlingsförakt, manschauvinism, barnaga, slaveri, kyrkotvång. Att något är tradition betyder inte att det är bra. Varför skulle lagstiftad ojämlikhet vara bra? Vilka delar av den svenska kulturen skulle drabbas om kungshuset försvann? Ge ett exempel! Vaktparader har man ju även i republiker. Det går förvisso att bemöta dessa invändningar, men det kräver långa förklaringar som inte blir slagkraftiga i en ordväxling. Nej, den bästa taktiken är att angripa de alternativ som motståndarna för fram. Anfall är i regel bästa försvar. Utgångspunkten är att ett presidentämbete kostar än mer än i detta fallet den svenska kungaämbetet. Låt mig göra en jämförelse, för det är de rent ekonomiska argumenten som biter bäst. Republikanerna i Sverige bygger nämligen sina argument på myter. Låt mig visa:

Kungen i Sverige.

Enligt budgetproposition från regeringen för 2016 låg anslaget till Kungen för det året på drygt 135 miljoner kronor. Anslaget till Kungen är uppdelat på ett anslag till Slottstaten och ett till Hovstaten. Anslaget till Hovstaten kallas även apanage och ska täcka kungafamiljens representation inkl. resor, kostnaderna för Riksmarskalksämbetet med stabsavdelningar för personal och ekonomi, Informationsavdelningen och Hovmarskalksämbetet osv. Anslaget till Slottsstaten ska täcka vård och underhåll av det kungliga kulturarvet samt utställnings- och visningsverksamhet. Av hela anslaget går dryga hälften till Hovstaten och knappa hälften till Slottsstaten. Detta innebär att statens utgift för det svenska apanaget, uppgår till ca 69 miljoner kronor för 2016. Om man slår ut detta på hela Sveriges befolkning blir det drygt 0,60 kronor per person och månad.

Hur ser detta ut i en jämförelse med Finland, som är likt Sverige i många hänseenden, men dock är en republik med president?

Presidenten i Finland.

Enligt Finlands statsbudget för 2016 utgick anslag till Republikens president om knappa 129 miljoner kronor. Anslaget ska täcka arvode och omkostnader för presidenten, liksom utgifter för besök och mötesresor samt omkostnader för hans kansli. Det svenska anslaget till Hovstaten och det finska anslaget till republikens president täcker ungefär samma saker, och är därför jämförbara i allra högsta grad. Om man slår ut den finska kostnaden på hela Finlands befolkning blir det ungefär 1,80 kr per peson och månad. Det ska tilläggas att kostnaderna för det finska presidentvalet inte är medtagna i denna jämförelse. Presidentvalet hålls var sjätte år. Utslaget på sex år blir detta drygt 38 miljoner kronor per år, som det finska presidentvalet kostar.

Hur ser det ut summa summarum?

Kostnaden för det svenska kungaämbetet är ungefär 0,60 kr per person och månad. Kostnaden för det finländska statschefsämbetet är 1,80 öre per person och månad. Den finska kostnaden är alltså 1,20 kr högre per person och månad. Även i reella tal är den finska kostnaden högre, då det svenska anslaget är ca 69 miljoner kronor medan det finska är ca 129 miljoner kronor. Skulle man räkna med den finska kostnaden för presidentvalet skulle skillnaden bli än större.

Hur man än räknar är den svenska monarkin billigare än den finska republiken. Tänk på detta nästa gång Republikanska föreningen i Sverige gapar för att monarkin är dyr.
Det är ren myt. Vi behöver inga myter. Verkligheten räcker.


Jonas Dahlgren
Rojalist och centervän.