Införd 2014-06-18 i Nya Wermlandstidningen, Nerikes allehanda 2014-06-22 samt UNT 2016-03-17. Debatt.
Sverige bör ansöka om de Olympiska sommarspelen 2024 och vi centervänner ska gå i bräschen för detta, skriver Jonas Dahlgren (C) välformulerat.
Historik
Sverige har som bekant haft OS 1912 i Stockholm. Det var lyckade sommarspel som även rönte vissa svenska framgångar. Sverige har sedan dess inte hållit spel allena, däremot har vi som kandidatland varit med och tävlat både om fler sommarspel, men även vinterspel (alla minns vi Åre/Östersunds ansökan för en del år sedan).
Kriterierna att få spelen har inte bara med ansökarlandet och dess hemma-opinion att göra. Det som avgör huruvida man kan få arrangera spel är bla. vad som hänt innan, dvs. historiken. Oddsen beror i hög grad på vilken kontinent de förutvarande Olympiska spelen har hållits. Att Sverige arrangerat OS 1912 är därför inget argument. Om jag går närmare in på senare tiders och framtida spel, ser tablån ut som följer:
Sommar 2000 – Sydney
Vinter 2002- Salt Lake City
Sommar 2004 – Aten
Vinter 2006 – Turin
Sommar 2008 – Peking
Vinter 2010 – Vancouver
Sommar 2012 – London
Vinter 2014 – Sotji
Sommar 2016 – Rio
Vinter 2018 – Pyeongchang (Sydkorea)
Sommar 2020 – Tokyo
Vinter 2022 – ort bestäms 2015.
Sommar 2024 – ort bestäms 2017.
Som vi ser av detta är Europa endast arrangörer vid 3 tillfällen. Sommar-OS 2024-arrangören är ännu ej klar, men oddsen för att det kan bli ett europeiskt land 2024 hänger ihop med vad som händer vinter 2022?
Sverige som kandidatland
Min inlaga gäller således Sveriges kandidering till OS 2024. Varför inte vinterspelen 2022? Risken är överhängande att det anses att ett icke-europeiskt land bör arrangera, eftersom vi har haft/har Europa både -04, -06 samt -12. Vidare är risken stor att vi spänner våra muskler för tidigt, för om vi ansöker 2022 är det bara 18 år efter 2004 då vi ansökte senast.
Jag vitsordar att Sverige ska ansöka om de Olympiska sommarspelen 2024 och att vi centervänner ska gå i bräschen för detta för dem framtidsvisionärer vi faktiskt är.
Då kan någon invända att om Stockholm självt ska klara detta, blir det ingen nationell angelägenhet. För att vinna folklig förankring tycker jag att rikets 3 största städer (Stockholm, Göteborg och Malmö) samt Norrlands största stad (Umeå) ska vara våra 4 arrangörsstäder. Beroende på omständigheter för städerna kan konstellationen även se annorlunda ut. Därom kan man göra efterforskningar. Ett OS från Malmö i söder till Umeå i norr? Ja, där har vi nästa nej-argument som kommer som ett litet brev från Svensk kassaservice. Då kan man inflika att OS 1956 hölls i Melbourne/Australien. Jag har fått veta att ryttarolympiaden 1956 faktiskt gick i Sverige (sic!), fastän Melbourne var arrangörsstad. Detta pga. för komplicerade karantänkrav i Australien. Sverige fick således vara med om att hålla i en del av OS 1956. Ryttarspelen blev mycket lyckade och Melbourne var tacksam för svensk medverkan. Sett i skenet Australien/Sverige, blir därför Malmö/Umeå inte mycket. Avstånd går att överbrygga. Vill man, så kan man, som ordspråket lyder.
Jag vill att Sverige ska gå i bräschen och bli ett kandidatland till sommar-OS 2024. Arbetsnamnet för att vinna det folkliga stödet kan kanske kunna vara?: OS TILL OSS.
Jonas Dahlgren (C)